”Tur att man har framtiden för sig” Ingvar Kamprad 81.
Framför oss i ett kort perspektiv ligger 1:a advent, Lucia, jul och nyår.
Stora, ljusa och glada helger under året och kyrkoåret. Alla helgerna är sammankopplade med stora förväntningar. Kyrkorna ska fyllas, Lucia ska tindra, barnen ska bli glada, tomten ska vara generös och det nya året ska va gott.
Det är bra med förväntan även om verkligheten inte alltid lever upp till våra förhoppningar. Man måste få drömma. Bygger man inga drömslott bygger man inga andra hus heller. Det låter så avslaget när nån säger att det är väl inget särskilt med det som kommer. Jag gör mig inga illusioner.
Eller när unga människor slutar fantisera om framtiden. De har veknat i knäna och slocknat i blicken redan under tonåren. Vem ska tända dem på nytt? Vem har ett budskap som gör att de vågar spänna bågen på nytt?
Kan kyrkorna säga: Du har framtiden för dig?
För oss i ett längre perspektiv, ligger historiens mest dramatiska händelser. Jesus ska komma till vår jord en gång till. Det är vårt advent. Första gången kom han som ett barn. Nästa gång kommer han som Frälsare och kung och det ska bli frid på vår jord i tusen år. Hur ska vi förhålla oss till denna bibliska sanning? Ska vi bara vänta eller ska vi ta reda på vad Bibeln säger och lyftas av förväntan? Att vänta i ovisshet är plågsamt. Paulus säger: Jag skall inte lämna er i ovisshet. Den som läst sin bibel vet något om framtiden. Den kunskapen föder inte främst skräck eller förlamning utan förväntan och aktivitet. En kristen sitter inte bara och väntar.
Margareta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar