”Vår Kallelse är att bli lite mer människa”

Följande är taget ur P O Engquists sommarprogram den 19 juli. Han för ett samtal med sin hund Pelle.
”Pelle har ett gåtfullt medvetande. Han förstår vad jag tänker, jag ska gå ut, han ska inte gå med.
Jag säger inget, men han känner en oändlig sorg. Jag sitter tyst i min stol, han ska med och hoppar på bakbenen av glädje.
 Han korresponderar, avläser mina hemliga signaler. Jag är rationell. Jag tror på förnuftet. Himmel och helvete är inte förnuftigt. Men om Pelle kan avläsa mina tankar: Borde jag inte vara ödmjuk? Det finns kanske mer som jag inte förstår? Det duger ju inte som Gudsbevis, men det finns så många andra som krackelerar så….Men vi skiljer oss åt på annat sätt. Jag tror inte Pelle funderar så mycket över meningen med livet. Finns det nån mening, hänger det ihop och varför? Finns svaret i en svart låda på havets botten som vi inte kan komma åt. Pelle! vad är poängen? Det här att vi är tillsammans är det det som är meningen? Pelle: P O, lägg av . En dag ska vi dö. Alla andra ska vi leva. Frågorna om meningen är en börda vi måste bära. Hoppfullt trevar vi vidare i dimman.

”
Vi människor äger många gåvor. Ofta kan vi höra om någon som har en fin sångröst: Tänk vilken gåva! Tänk vad han sjunger bra, oj vilken röst han har! Vad kul det måste vara att kunna sjunga som han eller hon! Javisst tänker jag- men vilket ansvar! Ibland säger vi: tänk vad härligt att äga mycket makt, att få styra och bestämma i ett stort företag, att finnas med bland de politiker som styr vårt land! Javisst – men vilket ansvar! Tänk att få vara kändis och vara omåttligt populär! Tänk att få uppträda inför en publik bestående av uppåt 75.000 människor! Javisst - men vilket ansvar! Det finns andliga gåvor som helandets eller profetians gåva. Ja vilka stora gåvor - men vilket ansvar! Hur använda alla dessa gåvor på ett rätt sätt? 
Så har vi den stora gåvan som P O Engqvist funderar över: att vara människa. Att vara människa är den absolut största gåvan som Gud gett oss, och den har vi alla fått. Vilket ansvar! Då passar Patricia Tudor Sandahls citat så fint in: ”Vår kallelse är att bli lite mer människa”.

Tankar som jag önskar vi kan ta med oss in i höstens arbete i Harbo missionsförsamling.