måndag 9 mars 2009

Det är dags för semlor ...

... och de flesta av oss äter semlor hela våren och tar inte fastetiden på så stort allvar.
Men egentligen ska de ätas för att vi ska laddas inför fastetiden som har sin start den 25 februari och sedan fortsätter fram till påsk. Fastan är fortfarande för somliga något man tar på allvar både för kropp och för själ.

Det finns en hel del kritik mot fastan, denna kristna tradition som inte syftar så mycket på välmående. En av kritikerna var den store profeten Jesaja. Han raljerar med dem som fastade och sa både fräckt och föraktfullt: En dag då man späker sig och hänger med huvudet och ligger i säck och aska.

Om man nu ska försöka försvara honom inför hans fräcka påhopp så kan det ju vara så att han hade dåliga erfarenheter. Han kanske retade sig på en viss dubbelmoral. Folk var å ena sidan noga med att fasta och utföra religiösa riter, men å andra sidan var de smarta nog att utnyttja lagens kryphål, ta mutor och se om sitt eget.

För Jesaja är fasta att lossa orättfärdiga bojor, besöka sjuka, ge mat åt hungriga. Fasta är att kunna avstå från egen vinning och fördel om en medmänniskas väl kräver det.
Dock la han till:

Då skall ljus bryta fram för dig i mörkret,
din natt bli strålande dag.
Du skall bli som en vattenrik trädgård,
en oas där vattnet aldrig dör.
Jesaja 58
För den som vill pröva att fasta en smula under fastetiden finns ju möjligheten. Varför inte pröva? Att följa den väg som Jesus gick mot skärtorsdag och påskdag genom bibeltexter, musik och böner ger oss en möjlighet att på den vägen också se vår medmänniska och göra upplevelsen att gå från mörker till ljus.

Margareta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar