Närheten är något att vårda inför julhelgen

Efter att ha tillbringat så många år i skolan känns det fantastiskt att få se det jag läst om bli verklighet. De redskap jag fått med mig under studietiden har blivit verkliga och värdefulla. Jag är så förväntansfull inför allt som ligger framför; alla nya människor som jag ska få lära känna, allt som Gud har tänkt ska ske i församlingen och i Harbo. Jag är fylld av nyfikenhet och förväntan. Min längtan är att få se Guds Rike växa till på alla sätt!

Jag är uppvuxen utanför Kumla, och bodde senare i ett litet samhälle, några mil sydöst om Kumla, ett antal år. Efter att ha bott några år i Uppsala så slår det mig med lite häpnad hur nära det är i Harbo. Att förflytta sig mellan kyrkan och andra platser i Harbo går nästan lika fort som att förflytta sig i tanken. Det är stor skillnad gentemot att bo i staden, där varje förflyttning liknar ett projekt.
Den geografiska närheten verkar också sätta sin prägel på människorna i Harbo, som känns okomplicerade och närvarande. Närhet är något dyrbart i en tid som präglas av stress och elitism. Närheten är också något att vårda inför den kommande julhelgen. Många är ensamma, och att ge dem lite av den egna dyrbara tiden, skulle göra att julens glädje kändes närmare för den som är ensam. Kanske vet också du någon du kan ge lite julglädje till?

Jesus valde närheten till människorna. Han ville inte bo i himlens palats, utan valde att komma som både gud och människa till oss på jorden, för att kunna vara nära oss. Det vittnar om hur mycket Gud älskar oss, och hur gärna Han vill vara oss nära. Min önskan är att vi också ska röra oss närmare Gud, i jul och under dagar som kommer i det nya året.
I skrivande stund är det blekgrå november, men det tända ljuset bredvid vittnar om att snart ska tusen juleljus tändas. Vi får leva i förväntan inför det stora, att Gud vill gästa våra hem och hjärtan!
Med önskan om en rikt välsignad tid för er alla!

Pastor Anna

Advent har sin tid, jul har sin

Så börjar vi ett nytt kyrkoår med bön, sång, lovsång och ljus. Årets största kyrkohögtid. Vi möts av en pampighet och välkända sånger som även våra barn känner till. Ja första advent är en traditionsfylld helg. Vi lyfter våra blickar uppåt, vi lyssnar i vissa fall till trumpeters ljud.
Som kontrast till all denna pampighet, som på intet vis är fel möts vi av dagens text om Jesu intåg i Jerusalem. Trots palmer och hyllningsrop för det med sig en skugga av tragedi och död. Vi befinner oss på måndagen i passionsveckan. Ödmjukt kommer Jesus ridande på en åsna inte på en stilig häst som kanske många förväntade sig att han skulle göra. Han mötte en stad full av fiender. Precis som vi dag vet att Jerusalem fortfarande är en av världens största oroshärdar.

Ja i det oväntade kommer han sittande på åsnan, där sitter han så lågt att han till och med då och då kan släpa fötterna i marken. På så vis befinner han sig i ögonhöjd med människorna som står utefter vägkanten och möter deras blickar. På detta sätt visar han hur Guds Rike vill nalkas människorna. Detta bekräftas av julens budskap när Jesus föds i ett enkelt stall i fattigdom i stället för att födas i ett pampigt slott. Människorna hade förväntat sig något helt annat
Han möter människornas glädje och deras förhoppningar samtidigt som han själv är medveten om vart han är på väg. Jag tycker mig höra hans stämma: ”Mitt rike är inte av denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad till judarna. Men nu är mitt rike av annat slag”

Adventstiden ger oss ett gyllene tillfälle till att träna oss i tålamod. Inte bara för att ”den som väntar på något gott…”, ni vet, utan faktiskt för att öva oss i att vara här och nu.
Passa på under adventstiden att ställa dig frågor som ”hur jag bäst förbereder mig på julundret? eller, vad väntan på jul innebär för mig på djupet?”
Det finns en bok som heter Lek, sa Gud av Lena Huld. Det är befriande läsning för oss som stressar inför julen, för oss som tenderar att låta mat, bak, julstök och julklappar ta över våra liv. Här följer ett kort citat:
Det är bara att öppna dörren! Och det är IN till dig som han vill komma. Inte gå på restaurang, som är det senaste för umgänge. Du behöver inte städa, han har sett allt och erbjuder sin hjälp i det vi inte kan reda ut själva. Maten då? Jesus säger` Jag är världens bröd` …..”

Kyrka utan väggar

”Jag har sett en vision av framtidens

kyrka – en kyrka utan tak och utan

väggar, en kyrka som är öppen mot

himlens Gud och mot världen”.

(Citat efter pastor i besök i ett keltiskt kloster från 600-talet)

Detta tema ”Kyrka utan väggar” gavs i samband med vinterkonferensen i januari för alla medarbetare i den nybildade kyrkan ”Gemensam Framtid” (som bildades i juni av Svenska Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan i Sverige)
Temat kommer ursprungligen från Church of Scotland, vår samarbetskyrka, där man de senaste 10 åren sett hela kyrkan förvandlas. En förnyelse av kyrkans fokus på den personliga efterföljelsen av Jesus Kristus har varit avgörande. Orden:” Följ mig” uttalade Jesus allra först till några enkla fiskare vi galileiska sjön i Palestina.

Det handlar om att på nytt läsa de fyra evangelierna om Jesu liv, Människosonen som Gud sände oss för att leda vårt liv i rätt riktning. Det handlar om att genom samtal och bön utifrån dessa eviga och heliga texter söka och finna den dolda skatten djupt inom oss själva, vad det betyder att vara Guds avbild. Det gäller alltså att upptäcka och plocka fram Guds gåvor inom dig och låta dem samspela med alla inom den kristna kyrkan, som följer Jesus för världens skull. Likt ett magnetiskt kraftfält dras vi med av kraftens centrum, Jesus Kristus, som leder oss tillsammans på en spännande upptäcktsresa. Något inom oss känner dragningskraften i Jesu närhet, som gör att vi vill följa med!

Efraim Syriern (306-373) säger att ”Gud, när han skapade människan, lade hela himmelriket i hennes hjärtas djup. Människans uppgift består i att gräva tillräckligt djupt, så att hon upptäcker den dolda skatt hon bär på”.

Vi kan bara finna Gud om vi söker efter denna skatt ”det heliga rummet” i vårt väsens innersta. Om vi gräver djupt inom oss själva skall vi finna porten till Guds rike, där Gud själv väntar för att ta oss med ut i livet. Vi kan dagligen var och en av oss avsätta en tid för den inre bönen, där Gud själv möter oss. En stor utmaning i vår stressade tid!

Genom Guds nåd och kärlek till oss kan vi sedan - med eller utan kyrkans väggar - lita på att han leder oss rätt väg genom livet om vi följer Jesus Kristus.

Så återigen uppmanar oss Jesus Kristus genom de gamla orden: Följ Mig!

/ pastor Margareta

Att själv bli evangelist

"Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land skall ett ljus lysa klart. Ty ett barn har fötts en son är oss given.” Ja så skriver profeten Jesaja.

Den förväntan som föddes genom dessa ord får sin uppfyllelse i Lukasevangeliet:
”Var inte rädda: Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad och han är Messias, Herren”.

Denna glädje kom en ängel och förmedlade till herdarna den natten då Jesus föddes för 2000 år sedan. Herdarna blev glada över budskapet och att de fick del av det. De blev också glada när de fick se vad ängeln hade berättat om, nämligen det nyfödda barnet. Men den senare glädjen förutsatte att de var beredda att gå i tro för att se.

De fattade ett beslut, bestämde sig för att gå i tro. ”De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts dem om detta barn.”

Samtidigt som herdarna får möta barnet får de inte bara evangeliet: de blir själva evangelister.
Jag ställer frågan till både mig själv och er: Orkar vi i denna mörka, vintermånad ta till oss denna glädje? Förstår vi innebörden av ordet ”inkarnation”?  Nämligen detta stora att Gud bestämde sig för att bli människa som en av oss samtidigt som han behöll det gudomliga. Att han sedan levde på jorden, som ett föredöme för sina lärjungar och för oss sena tiders lärjungar. Han frestades som vi, han vandrade genom Israels land, ”gjorde väl och hjälpte alla”. Så småningom mötte han mer och mer fientlighet och till sist dömdes han till döden, totalt oskyldig och syndfri, för dig och mig. Vilken otrolig gåva till oss människor.

Men hur otroligt svårt kan det inte vara att tro att detta lilla barn fött i ett stall av två obemärkta föräldrar skulle vara Messias? Inför barnet ställs herdarna inför valet att misstro ängeln eller tro den.

Av texten förstår vi att deras val redan är gjort. De väljer att sprida budskapet att världens frälsare är född. Vågar vi anta samma utmaning? Vågar vi fulla av glädje berätta för våra vänner att vi tror på denne Jesus som föddes i ett stall i Bethlehem? Låt oss fulla av tro berätta om vår tro och om vad Jesus betyder för oss i våra liv. Vår kyrka står där som ett tecken på att vi vågar satsa och tro.

”Gud vi tackar dig som fötts som ett barn och blivit människa i Jesus Kristus. Öppna våra ögon så att vi ser de under som sker mitt ibland oss. Amen”

Så önskar jag er en God Jul och ett Gott Nytt År!

Er pastor Margareta

Förväntan eller bara väntan

Över ett skrivbord på min skola sitter ett urklipp med texten:

”Tur att man har framtiden för sig” Ingvar Kamprad 81.

Framför oss i ett kort perspektiv ligger 1:a advent, Lucia, jul och nyår.

Stora, ljusa och glada helger under året och kyrkoåret. Alla helgerna är sammankopplade med stora förväntningar. Kyrkorna ska fyllas, Lucia ska tindra, barnen ska bli glada, tomten ska vara generös och det nya året ska va gott.

Det är bra med förväntan även om verkligheten inte alltid lever upp till våra förhoppningar. Man måste få drömma. Bygger man inga drömslott bygger man inga andra hus heller. Det låter så avslaget när nån säger att det är väl inget särskilt med det som kommer. Jag gör mig inga illusioner.

Eller när unga människor slutar fantisera om framtiden. De har veknat i knäna och slocknat i blicken redan under tonåren. Vem ska tända dem på nytt? Vem har ett budskap som gör att de vågar spänna bågen på nytt?

Kan kyrkorna säga: Du har framtiden för dig?

För oss i ett längre perspektiv, ligger historiens mest dramatiska händelser. Jesus ska komma till vår jord en gång till. Det är vårt advent. Första gången kom han som ett barn. Nästa gång kommer han som Frälsare och kung och det ska bli frid på vår jord i tusen år. Hur ska vi förhålla oss till denna bibliska sanning? Ska vi bara vänta eller ska vi ta reda på vad Bibeln säger och lyftas av förväntan? Att vänta i ovisshet är plågsamt. Paulus säger: Jag skall inte lämna er i ovisshet. Den som läst sin bibel vet något om framtiden. Den kunskapen föder inte främst skräck eller förlamning utan förväntan och aktivitet. En kristen sitter inte bara och väntar.

Margareta

Börja om än en gång i mitt liv

Ena man gav sig ut på en resa. Han var en god musiker, och därför hade han med sig det dyrbaraste han ägde, nämligen sin trombon. Målet för hans resa var Sydamerika. Där skulle han arbeta som missionär. Och i detta ingick förstås att spela på trombonen.

Efter första kvällens gudstjänst så ville han ställa instrumentet på en så säker plats att han helt kunde lita på det inte skulle försvinna. Han fann en plats som i hans ögon var fullständigt tryggt. Och i den förvissningen for han vidare. Efter några dagar återkom han till den plats där han förväntade sig finna sin trombon. Men till sin förtvivlan insåg han att den på något sätt försvunnit, och han trodde i sin förtvivlan att nu var trombonen borta för gott.

Många år förflöt, ja närmare bestämt sjutton år.

Så återkom mannen till en helt annan plats i samma land. Av en händelse gick han in i en kyrka och till sin stora förvåning fann han trombonen i denna kyrka, långt ifrån den plats där han en gång lämnat den. Sjutton år senare när han helt hade gett upp hoppet om att återfinna den, så fann han den på nytt.

Väl hemma i Sverige igen berättade han om denna upplevelse som just ägt rum, lyfte upp trombonen och spelade som första sång:

Börja om än en gång i mitt liv

Börja om än en gång i mitt liv

Jag vill formas av Dig, av ditt

Heliga ord, gör mitt liv till ett

Redskap för dig.

Pastor Margareta

En hälsning från Svenska missionskyrkans konferens 2010

Kristen tro och kyrkligt engagemang är ligger lågt i Sverige. Undersökningar visar att vi till och med ligger allra längst ner tillsammans med länder som Danmark, Holland och Estland. Den så kallade kyrkogången ligger på 2 procent i landet och 0,5 i Mälardalen. 8–10 procent kallar sig ”kristna”, men det är ju inget enhetligt begrepp.

I det här läget planeras för en ny nationell kyrka i vårt land. Basen ska utgöras av Svenska missionskyrkan, Svenska baptistsamfundet och Metodistkyrkan i Sverige. En fråga är vad den nya kyrkan ska heta men den stora frågan är: Vad den ska ha för budskap till vår tid. Jag läste på en blogg att vi förhoppningsvis ska få en modern kyrka. Vad är det? Ska kyrkan modernisera sitt budskap för att vara i tiden? Finns det ett bäst före-datum för evangeliet?

Vad är föränderligt och vad är evigt? Paulus ber vid ett tillfälle om hjälp i bön att formulera budskapet med de rätta orden. Då hade han redan formulerat sig i några av sina tyngsta brev, men kände tydligen behov av att hitta nya ord för ett gammalt budskap.

I ett globalt perspektiv växer Kristi kyrka så det knakar. Det har aldrig funnits så många kristna i världen som det finns just nu. Närmare 100 000 tar varje dag ett personligt beslut att bli kristna. Uppskattningsvis 3 000 församlingar bildas varje vecka. Men expansionen sker inte i Europa och Amerika utan i Latinamerika, Afrika och Asien.

Vad är det för typ av kristendom som är på frammarsch? Vad är hemligheten bakom att Klara kyrka mitt i Stockholms city måste dubblera sina gudstjänster då människor strömmar till bönemöten, lovsång och nattvard? Hemligheten ligger i bönen, svarar prästen Carl-Erik Sahlberg. Bön.

I en modern tid är kyrkan kallad att finnas där med sitt evangeliska budskap och historiska arv: 1. Ödmjuk och tjänande. 2. Kristuscentrerad. 3. Bedjande. 4. Andeledd (karismatisk)

Det luktar Apostlagärningarna. Ligger det i tiden det verkar närmast reaktionärt? Ja, men det kan komma en tid då det reaktionära blir det revolutionära.

Margareta Wredenberg